Veckans föremål från samlingarna, 20 mars 2026.
”Den gamle läraren bevarar jag i det vackraste minne, ty han var god och klok och han hörde till det snart historiska släkte som älskade poesi och det sköna.”
…så beskrevs Johan Kahl på sin begravning av en av sina gamla elever. Kahl föddes år 1831 på Rangsarve i Alskog som son till häradsskrivaren Berthel Johan Kahl och Maria Lovisa Westberg, dotter till kyrkoherden i Alskog. Kanske först och främst var han gotlänning, men också lärd filolog, intensiv konst- och naturälskare och flitig artist med en produktion som uppskattas till mer än 2000 verk – alla med ett stort värde för kunskapen om det förgångna Gotland och Visby.
Hans upplevelse av naturen i alla dess skiftningar; av solnedgångar, stjärnhimlar, junis vita ljus… var intensiv och befruktande för hans konstnärliga gärning. Med hans egna ord: ”Största konstnären är den som kraftigast förmår återgiva solljusets och luftens flyktiga leenden, det samlade ovädrets bistra hot och alla sådana övergående fenomen och ovanligare tillstånd i atmosfären, som måste studeras, utspejas, uppmärksammas och i minnet fasthållas.”
Det är dock inte så att Kahl romantiserade motivet, skapade om det som så många andra gjorde när Visby (en av de då döda städerna) under 1800-talet blev en omtyckt vallfärdsort för ruinromantikens målare. Johan Kahl målade vad han såg, ibland mycket detaljerat. Hans teckningar och akvareller är en guldgruva för hembygdsforskaren som vill veta hur det en gång såg ut innan 1800-talets och 1900-talets ökande produktivitet, välstånd och blygsamma industrialisering medförde rivningar av det gamla.
