Veckans föremål från samlingarna, 3 juli 2026.
Det dosformiga spännet från i Sundre hittades i maj 1927 på en åker. Redan samma år skrev Sune Lindqvist en artikel om spännet i den antikvariska tidskriften Fornvännen, under rubriken ”Det största dosspännet”. Och det är sant – inget större dosspänne har hittats, vare sig förr eller senare, även om språnget till närmast mindre inte är mer än någon millimeter. Spännets diameter är 7 cm.
Dosformiga spännen är den gotländska kvinnodräktens sjalspänne, som bars under hakan för att fästa ihop en trekantig sjal (som vi känner igen från bildstenarna). Mellan 700 och 800 dosspännen har hittats på Gotland, men de är ovanliga utanför ön, och hittar man dem där kan man utgå från att de blivit ”exporterade”. Dosspännena finns i olika utföranden från alla delar av vikingatiden, och ett femtiotal av dem kan kallas verkliga praktspännen, när de försetts med applikationer av äkta guld.
Spännet från Sundre är inte bara störst, det är också det dosformiga spänne som har mest guldplåtar på sig. Så gott som hela framsidan är inklädd i filigranornerade guldbleck. De få ytor som inte är guldklädda, är i stället försedda med graverade silverplåtar eller tjocka silversnoddar. Undersidan, som bars in mot kroppen när spännet satt i dräkten, är också ornerad; här finns ett reliefmönster av bandformiga djur i så kallad runstensstil.
Guldblecken har olika motiv. På översidan finns fyra triangulära bleck med varsin figur, som upptill visar ett ansikte med en ”mössa” neddragen över ögonen. På sidorna mellan de utbuktande hörnstolparna finns stora, rektangulära guldbleck med ett mönster av vad arkeologen brukar kalla lösryckta gripdjurslemmar, dvs i detta fall trekloiga tassar på runda eller päronformiga lår eller bogar, som ordnats till en abstrakt mosaik.
Sundrespännet, det största av alla, är också ett av de yngsta; kanske har det det inte framställts förrän vikingatiden hade övergått i medeltid.
